Huddinge är inte riktigt på plats, som det lite klassiskt heter, i denna bortamatch i Hägersten. Att spela ut blev mer att spela av. Där i ligger det en gigantisk skillnad.
Dom som tog plats och gjorde det i Huddinges XI:
My - Vilma, Thea, Kicki, Valle - Evelina, Jessi, Carro - Vilma, Sarah, Sanna
(Clara, Vanessa, Emilia)
Böljande spel mest beroende av bägge lagens svårigheter att göra konstruktiva saker med bollen. Anfall och passningsspel små-dör stup i kvarten och bollen far hit och dit.
Två ganska simpla mål under första halvtimmen för hemmalaget, där vi tar svaga beslut i våra aktioner....eller snarare avsaknad av beslut. Friläge bjuds det på till det första och promenad genom våra linjer på det andra.
Vackert värre helt plötsligt när en Eve-frispark mot slutet av halvleken når Kicki som spänstigt och stiligt nickar in reducering, 1-2. Nu då? Har den metaforiska väckarklockan ringt?
Det är med en svag signal i så fall. En uppryckning...men den blir kortvarig.
Passivt slarvigt Huddinge som ger bort boll och ytor till Mälarhöjden.
Ett fåtal anfallsförsök, men ur för låga positioner och utan att skapa tryck. Sällan har vi stått så lågt i banan så långa stunder i match. Attackerna handlar mest och för mycket om genombrott från Sanna.
Huddinge byter in Vanessa och lite senare entré i seniorspel och alltså A-lagsdebut för Emilia.
Skottförsöken och genombrotten ser halvhjärtade ut. Vi kommer inte åt att varken skapa eller hota. Hemmalaget får utan större ansträngning trilla boll hur dom vill. Att det sedan blir 3-1 på en identisk markeringsmiss från förra helgens match är vad det är.
Lappa ihop och upp på vagnen igen är vad som gäller inför säsongens sista uppgift kommande avslutningshelg. En sista uppgift tillsammans i denna konstellation med ett värdigt slut är önskvärt för att knyta ihop den säsong laget har gjort....som har varit riktigt bra. Våra trogna supportrar vill se oss prestera på vår toppnivå. Så. Enkelt.
Kör vi!
Mälarhöjden FF - Huddinge IF 3-1
xG xx.xx - xx.xx
